Så startade min uppfödning

Det var egentligen en slump som gjorde att jag köpte S*My Star Angilja, SBI, f. Jag hade tidigare köpt en annan kattunge av uppfödaren ett år tidigare. Nämligen S*My Star Napoleon, SBI e, som är en underbar sällskapsmisse. Nu hade hon en ny kull med samma mamma, men jag var inte intresserad just då av att köpa en till katt, utan hade tänkt vänta ett tag, vi hade nämligen några månader tidigare skaffat huskatten Gustaf.. Men så fick jag ett mail av uppfödaren Hanna, som undrade om jag ville köpa Gilja. Hon visste att våra katter hade det väldigt bra hos oss. Uppfödaren hade en som var intresserad av Gilja men som hon fick dåliga vibbar av och inte ville sälja till. Pratade ganska omgående med min sambo om mailet och vi kom gemensamt fram till att jo, vi ville köpa Gilja. Ca en vecka senare kunde vi hämta hem henne. Fick då veta att uppfödaren hade funderat på att behålla henne till avel men bestämt sig för en annan hona i kullen. Hon tyckte även att vi skulle ställa ut henne.

Väl hemma så började man ganska tidigt fundera på utställning. Anmälde Gilja och Nappe till deras och min första utställning. Jag hade inga som helst förhoppningar på att det skulle gå bra, men båda fick skapliga bedömningar och varsin rosett. Därmed blev jag fast när det gäller utställningar. Ställde ut båda katterna ytterligare 2 ggr med bra resultat. Gilja började utvecklas till en mycket fin tjej med en magnifik päls. Hennes senaste utställning, som ungkatt, fick hon bedömningen "Mycket lovande prinsessa". Nu började jag på allvar funder på att använda henne i avel.

När jag nu börjat fundera på avel så började jag läsa så mycket jag kunde om avel och allt vad det innebär. Skaffade mig ett stamnamn, S*Lejoninnans, och började kika runt efter avelshanar. Hittade först en fin brunmaskad hane som jag skulle få låna om han fortfarande skötte sig och inte strilade inne. Gilja var inte ens fyllda 1 år när jag åkte och tittade på hanen. Tyvärr så hade han precis börjat strila inne och Gilja hade inte ens börjat löpa för första gången. Så det blev till att leta efter en annan hane. Hittade en väldigt fin och ung blåmaskad hane. Honom skulle jag få låna. Vi, hanens ägare Anna och jag, kom överrens om vilka tester vi skulle göra innan parning och så skulle vi skaffa de intyg som krävs, så som navelbråck och testikelstatus. Testade Gilja för FeLV och FIV, blodgrupperade henne och så beslutade jag mig även för att testa för HCM. Alla tester såg bra ut så nu var det bara att vänta på att hon skulle löpa nästa gång. Hon hade nämligen börjat löpa innan alla tester var klara. Hon löpte intensivt varannan vecka och hann löpa ca 4 ggr innan allt var klart för parning.

Nu var det Äntligen dags att åka iväg med Gilja till hanen för parning. Väl där började jag funder hur jag skulle klara mig utan min lilla bäbis. För hon var i mina ögon fortfarande en liten kattunge. Jag kunde först inte riktigt slita mig därifrån även om jag såg att hanen var väldigt snäll och försiktig. Men jag var naturligtvis tvungen att åka till sist. Väl hemma så började jag vänta på att höra om katterna parar något. Sent på kvällen fick jag ett mail att Anna nu har sett att de två katterna parar sig. Jippi tänkte jag och ett Stort leende spred sig över läpparna. På morgonen dagen efter så fick jag veta att katterna troligen parat sig fler gånger under natten men att hon inte var säker för hon hörde aldrig några parningsskrik som man har hört att honan kan ha vid första parningen. Vi bestämde oss för att låta Gilja vara kvar någon dag till för att vara säker. Men Anna såg inga fler parningar och inte visade Gilja några löpbeteenden heller. Mitt mod sjönk men beslutade mig för att hämta hem Gilja på 4:e dagen. Katterna verkade nu mera intresserad av att komma ut ur rummet än om varandra. Vi blev båda väldigt osäkra på om parningen kunde ha tagit med tanke på att Anna endast sett en parning och ev. en precis avslutad parning.

Väl hemma med Gilja så blev det en evig väntan på att få se tecken på att hon var dräktig. Hon började bli väldigt sällskapig och åt och sov något mera än vanligt. Efter ca 3 veckor så tyckte jag att spenarna såg något större ut men inte direkt mörkrosa som man läst att de brukar bli. Nu började jag även väga Gilja varje dag, efter tips från uppfödare. Skulle väll ha börjat väga henne från början. Med hjälp av vikten så kunde jag se att hon var dräktig och jag kunde även mot slutet börja gissa hur många kattungar det kunde finnas i magen. En kattmamma går upp ca 250 g per kattunge. Jag kom fram till att det troligen skulle vara 3 kattungar ev. 4 små. Men denna väntan innan det var dags för förlossning kändes hur lång som helst. Jag började förbereda ett rum där Gilja skulle få vara vid förlossning och så byggde jag en bolåda som hon skulle ha kattungarna i, det var i alla fall vad jag hoppades på. Magen hennes växte sig även stor.

När Gilja gått dräktig i 62 dagar så började jag stänga in henne i rummet, där bolådan fanns, under nätterna. Själv låg jag på en gästsäng i samma rum. Tidigt på morgonen dag 64 så märkte jag att hon började krafsa/bädda mera både i bolådan och på andra ställen, men några värkar såg jag inte än. Jag klev upp och åt frukost medan Gilja fick gå fritt i huset. Jag märkte ganska snart att det var dags trots allt. Placerade henne åter i rummet där jag knappt vågade släppa henne med blicken. Jag ville ju inte missa något och så var jag väldigt nervös och förväntansfull samtidigt. Jag började nu se hur värkarna kom och gick. Gilja var lite orolig men stannade kvar inne i bolådan, som hon till min lättnad valde, medan jag försökte prata lugnande med henne. Hon lade sig sedan med rumpan tryckt in i ett hörn medan värkan kom och gick. Efter ett tag så tyckte jag att jag hörde vattnet gå men jag kunde ju inte se något när hon låg som hon gjorde. Ca 2,5 timmar senare föddes den första kattungen. Gilja tvättade kattungen så duktigt. Jag väntade några minuter för att se om hon skulle komma på hur hon skulle navla av. När hon inte gjorde det och ingen moderkaka syntes till så navlade jag av med hjälp av naglarna. Kattungen började genast att söka efter mjölken och Gilja tvättade denne flitigt. Jag lånade kattungen för att väga den och eventuellt se vad det var för kön. Kattungen, som såg ut som en naken, rosa råtta, vägde 97 g och jag tyckte att det såg ut som en hane. Jag försökte även suga ur kattungen slem och vatten från luftvägarna med hjälp av en servett mellan kattungens och min mun. Kattungen verkade pigg så jag lade den hos Gilja och försökte få den att hitta en spene. Efter ca 2,5 timmar kom nästa unge. Samma sak igen. Jag navlar av och Gilja tvättar. Jag väger kattungen, kollar kön och suger ut slem och vatten. Kattungen väger 96 g och det är en hane ser jag med säkerhet och kommer då fram till att den första kattungen nog är en hona. Ca 2 timmar senare kommer första moderkaka ut. En halvtimme senare kommer den tredje och sista kattungen. Gilja har nu blivit väldigt trött och orkar inte riktigt tvätta klart ungen som verkar lite slö. Jag navlar snabbt av och ser till att rensa luftgångarna. Ungen lät lite krasslig så jag försöker slunga denne. Kattungen piggnar till och jag kan väga och kolla kön. Det är en till hane som väger 92 g. Nu byter jag ut den blodiga bädden mot en ny och ren bädd. Sedan ligger mamma Gilja mycket trött och diar de små. Några timmar senare så har de sista två moderkakorna kommit ut och jag kan andas ut samt byta ut bädden igen.

Nu började problemet med att mamma Gilja inte riktigt förstår att det är hon som ska ta hand om kattungarna, utan tyckte att jag skulle göra det. När kattungarna skrek så tittade hon på mig istället för att springa till kattungarna. Jag fick i två dygn sitta och passa på Gilja så att kattungarna fick dia och bli tvättade i baken. Jag fick även börja stödmata något för kattungarna gick ner i vikt. Efter ytterligare 2 dygn så började Gilja få en bättre modersinstinkt och sprang till kattungarna när de skrek men hoppade ganska snart ut ur lådan igen, men lyckligtvis så skötte hon snart kattungarna helt själv och jag kunde andas ut.

Det är nu helt underbart att se kattungarnas utveckling. Från att vara rosa små råttor så är de nu underbara små ulltussar med mycket spring i benen. Mitt i leken kan de plötsligt sova, har hänt att jag sett dem sittandes och sova. De är ju för gulliga.

Kattungarna är i skrivandets stund 7 veckor gamla och jag önskar att jag kunde behålla denna stund för evigt. Men om ca 5 veckor är kattungarna 12 veckor och redo att flytta hemifrån.

Författare: Linda Berg

Datum: 2006-08-08